Av dr Jo Maddocks, chefspsykolog
Tidigare publicerat av PSI Talent Management eller Cubiks, innan företaget bytte namn till Talogy.
Detta är det tredje blogginlägget i en serie om fyra där jag diskuterar de fyra stadierna av förändring och motståndskraft (från PSI thrive-cykeln) i relation till covid-19-pandemin och nedstängningen. I det första blogginlägget diskuterade jag vår inledande överlevnadsreaktion på motgångar och pandemin. I det andra blogginlägget diskuterade jag hur vi anpassar oss till förändringar och motgångar, och i det här blogginlägget kommer jag att diskutera återhämtningsstadiet och hur vi kan återhämta oss från motgångar i livet.
I återhämtningsfasen av processen upplever vi ofta känslor av frustration, tristess och ilska. Om de utnyttjas kan dessa känslor vara användbara eftersom de motiverar oss att förändra våra omständigheter. De kan också avslöja några av våra dolda styrkor, såsom beslutsamhet, mod och uppfinningsrikedom. Alla dessa är viktiga egenskaper om vi ska återhämta oss från den situation vi står inför och komma tillbaka till där vi var innan krisen började.
Alla känslor är användbara och har en evolutionär grund. Känslan av ilska, till exempel, härrör från en känsla av orättvisa och ger oss energin att rätta till en situation och stå upp för oss själva. De flesta sociala förändringar och framsteg i samhället skulle inte ha skett om inte den här känslan hade funnits. Om vi vill gå vidare från anpassningsfasen är det nödvändigt att bli sporrad till handling, att längta efter förändring och att önska ett annat resultat. Utan detta skulle vi helt enkelt acceptera status quo och resignera inför vårt öde. Den mänskliga naturen är dock inte byggd på det här viset. Människor är medfött predisponerade för utveckling och avancemang. Vi blir snabbt rastlösa och uppeggade, vilket driver oss vidare till att söka lösningar på våra problem och förbättra de omständigheter vi befinner oss i.
Återhämtningen från pandemin kommer att vara mångfacetterad – fysiskt, känslomässigt, socialt och ekonomiskt, och alla dessa aspekter påverkar vårt psykologiska tillstånd. Vissa förutspår att organisationer kommer att hämta sig från pandemin, åter andra säger att det kommer att ta år att återhämta sig, och med oundvikliga återfall. Hur som helst kommer kraven på de anställda att vara enorma. För vissa kommer det att innebära ett intensivt arbete för att återta förlorad mark, andra kommer att uppleva uppsägningar och ekonomiska svårigheter. Hur vi arbetar i framtiden kan komma att förändras dramatiskt efter pandemin. Distansarbete, social distansering, begränsat resande och olika former av kommunikation kan bli den nya normen. För att återhämta oss från pandemins många utmaningar kommer vi att behöva anamma nya sätt att arbeta med en positiv och proaktiv attityd. Här är några förslag för att hjälpa till i återhämtningsfasen av omställningen.
- Vidta åtgärder: Återhämtningen kommer aldrig att ske om vi prokrastinerar. Oavsett om det här handlar om att gå till gymmet, skriva ett blogginlägg eller återgå till jobbrutinerna. Det finns en rad ursäkter för att förklara varför vi inte skapar de förändringar vi önskar. “Det var inte rätt läge”, “Jag måste känna mig inspirerad först”, “Jag börjar imorgon.” Ja, ibland stämmer det, och det kommer en blixt från klar himmel eller så får vi höra ledmotivet i “Rocky” spelas upp i våra huvuden, men för de flesta av oss kommer motivationen oftast från att vi agerar, inte tvärtom . Fysiologiskt och psykologiskt behöver vi få vår kropp och hjärna i rörelse för att vi ska kunna tända på alla cylindrar. Många av er känner till att de första minuterna av träning kan vara de svåraste, eller att sitta ner och skriva de första orden är den mest plågsamma delen, eller att gå upp ur sängen till ytterligare en arbetsdag är den mest utmanande delen av dagen. Vilket leder mig till nästa råd.
- Ta små steg: Det första målet kan vara det första steget i processen, till exempel “att gå upp ur sängen”, “att lyfta luren”, “att ordna ett möte” eller “att ta på sig löparkläderna.” Att ta det första steget leder väldigt ofta till det andra steget, delvis för att vår automatiska procedurhjärna då tar över. Ju oftare vi gör något, desto mer automatiserat och mindre krävande kommer det att kännas. Visste du att det krävs ett tjugotal steg för att göra en kopp te? Att fylla vattenkokaren är bara det första steget. För många av oss kommer återhämtningen från pandemin att gå tillbaka till väl inövade rutiner, för övriga kommer det att krävas att saker görs annorlunda än tidigare.
- Visualisera hur du gör det: I mitt första blogginlägg nämnde jag vikten av att använda fantasin för att skapa positivt tänkande och positiva resultat. Visualisering är ungefär samma sak, men med ett mer specifikt syfte i åtanke. Idrottsmän använder visualisering för att föreställa sig att de fulländar sin konstart. Ett varningens ord även här. Visualisering handlar inte om att föreställa sig att du korsar mållinjen på ett maraton eller får en enorm applåd för att har gjort världens bästa presentation. Det handlar om att visualisera dig själv när du genomför aktiviteten – att föreställa dig själv springa graciöst eller leverera en presentation med självförtroende. När vi blundar och visualiserar att vi gör detta avfyrar vår hjärna samma neuroner som om vi faktiskt gjorde det, och konstruerar och förstärker nya neurala nätverk. Genom mental repetition och övning blir neurala nätverk inbäddade och kommer att triggas automatiskt när vi tar det första steget i processen (ta på oss löparkläderna, lyfta luren, stå på scen osv.). I själva verket är vår fantasi en verklighetsgenerator som förvandlar våra förväntningar till verklighet.
I mitt nästa och sista blogginlägg kommer jag att diskutera det fjärde skedet i thrive-cykeln i relation till pandemin. Hur vi kan frodas, lära oss och växa efter förändringar och bakslag.
