Av dr Jo Maddocks, chefspsykolog
Tidigare publicerat av PSI Talent Management eller Cubiks, innan företaget bytte namn till Talogy.
Över hela världen befinner vi oss som individer och länder i olika stadier i fråga om hur vi reagerar, hanterar och – förutsatt att allt går vägen – återhämtar oss från covid-19-pandemin. Det finns fyra stadier vi går igenom när vi hanterar motgångar, och PSI thrive-cykeln av motståndskraft beskriver de psykologiska stadierna för att hantera förändringar och motgångar. I det här blogginlägget kommer jag att diskutera det första av dessa fyra stadier (överleva), med råd om hur man framgångsrikt kan arbeta sig igenom detta stadium i förhållande till den rådande pandemin och nedstängningen. Håll utkik efter framtida blogginlägg, där jag kommer att ta upp vart och ett av de efterföljande skedena i thrive-cykeln.
PSI thrive-cykeln av motståndskraft
- Överleva : Hur vi reagerar på motgångar inledningsvis
- Anpassa sig : Hur vi anpassar oss till förändringar och bakslag
- Återhämta sig: Hur vi kommer tillbaka från motgångar och bakslag
- Frodas : Hur vi växer och blir mer motståndskraftiga efter bakslag
Varje skede kan pågå under olika lång tid. Ibland fastnar vi i ett av dessa stadier, vilket gör det svårt att gå vidare till nästa skede. Det är viktigt att inse att det är normalt och nödvändigt att gå igenom varje fas. I inledningen av covid-19-krisen fanns det en stark frestelse att förneka eller ignorera de potentiella farorna, och det tog ett tag för många av oss att nå överlevnadsstadiet. Vi valde att hålla fast vid de falska förhoppningar och den desinformation som passade oss: “Det kommer inte att nå oss i väst”, “Det är bara en vanlig förkylning”, “Det drabbar bara äldre”, “Att tvätta händerna är lösningen.” Verkligheten är ändå verkligheten, och de flesta av oss kommer när vi ställs inför bakslag att förr eller senare hamna i överlevnadszonen under en period. Hur lång tid vi tillbringar i den här zonen beror på många faktorer, varav en är vår motståndskraftsnivå.
Överlevnadsstadiet
Överlevnadsstadiet kännetecknas av känslor av rädsla och ångest som kan få oss att överreagera och få fram det värsta i oss. Tänk på när man panikhandlar i affärer, anklagar andra för att ha spridit viruset och ser till oss själva på bekostnad av andra, till exempel. Det viktiga är att vi inte fastnar i den här fasen. Risken är att vi katastroftänker och överdriver problemen. Våra hjärnor är hårdkodade för att fokusera på dåliga nyheter, vilket det inte direkt råder någon brist på för närvarande. Varje dag uppdateras vi om hur många fler som dött av viruset. Kan du föreställa dig om vi gjorde detta för alla andra sjukdomar, olyckor och dödsfall som fortfarande inträffar varje dag i alla länder över hela världen? Hur deprimerande livet skulle vara! Jag noterade nyligen i tidningen en liten notis om ytterligare ett terrordåd i Frankrike. För bara några veckor sedan skulle detta ha varit förstasidesnyheter, lett till internationell upprördhet och stått i fokus för vår uppmärksamhet. Vår verklighet är till stora delar där vi fokuserar vår uppmärksamhet. För att gå vidare från överlevnadsstadiet till anpassningsstadiet måste vi rikta vår uppmärksamhet bort från rädsla och ängslan mot mer positiva och konstruktiva känslor, såsom acceptans, hopp och uppskattning.
- Fokusera uppmärksamheten: Ett sätt att göra detta är att fokusera vår uppmärksamhet på positiv information och bort från negativa tankar. Till exempel att uppskatta det ovanligt fina vädret, att slippa den dagliga pendlingen till jobbet, njuta av att det är tyst på vägarna och uppskatta tid med familjemedlemmar.
- Positiv fantasi: Ett annat sätt är att fokusera vår fantasi på positiva resultat istället för negativa förväntningar. Kom ihåg att vår hjärna är hårdkodad att fokusera på hot, risker och faror. Får den fria tyglar kommer vår fantasi att ställa in sig på det som kan gå fel, vilket får oss att känna oss ängsliga och oroliga. För att kompensera för denna naturliga tendens måste vi aktivt använda vår fantasi för att istället fokusera på positiva resultat och möjligheter. Vad ser du exempelvis fram emot? Hur kan du göra saker och ting bättre? Vad är bästa möjliga resultat?
- Positivt språk: Ytterligare en sak att tänka på är hur vi använder språket. Negativt språk är en smittsam sjukdom på ungefär samma sätt som det fysiska viruset. I början av epidemin i Storbritannien hade en stor del av medierna total panik. Många i mitt yrke förstärkte budskapet att vi alla är i kris, upplever oöverträffade ångestnivåer och är i behov av psykologisk hjälp. Det är viktigt att göra en åtskillnad mellan en global kris och att vi själva befinner oss i kris. Det finns många individer vars liv är i verklig kris, men det finns många fler vars kris självförstärks genom konstant negativ bekräftelse. Vår hjärna är ett organ som letar mönster, om vi ständigt använder fraser som kris, katastrof och depression för att beskriva oss själva, då kommer vår omedvetna hjärna att ägna sin tid åt att söka efter bekräftelse på dessa förväntningar och skapa en ständig negativ spiral. Om vi vill minska vår ångest och skapa ett mer positivt tänkesätt måste vi istället använda ett mer positivt språk och affirmationer.
- Ett positivt tänkesätt: Ett positivt eller “thrive-tankesätt” är motsatsen till ett “överlevnadstankesätt”. Under stress växlar hjärnan till ett mer primitivt överlevnadsläge – att skydda och bevara – även om det bästa sättet att överleva dagens svårigheter är att leta efter möjligheter och vara kreativ. Detta bevisas av kamp-, flykt- eller frysresponsen på ett upplevt hot, även kallat en “emotionell kapning”. Även om det är fördelaktigt i livshotande situationer kan denna överlevnadsreaktion ha andra negativa bieffekter såsom en katastrofal minskning av IQ, oförmåga att tänka rationellt och försämrad problemlösning. Genom att anta och vanemässigt praktisera ett positivt thrive-tänkesätt kan människor motverka hjärnans negativa standardinställning.
I min nästa blogginlägg kommer jag att diskutera det andra skedet av thrive-cykeln i relation till pandemin och nedstängningen och hur vi anpassar oss till förändringar och bakslag.
