Av dr Jo Maddocks, chefspsykolog
Tidigare publicerat av PSI Talent Management eller Cubiks, innan företaget bytte namn till Talogy.
Detta är det andra blogginlägget i en serie om fyra där jag diskuterar de fyra stadierna av förändring och motståndskraft (från PSI thrive-cykeln) i relation till covid-19-pandemin och nedstängningen. I det första blogginlägget diskuterade jag vår inledande överlevnadsrespons på bakslag. I det här blogginlägget kommer jag att diskutera det andra skedet i processen – hur vi anpassar oss till förändringar och bakslag.
Anpassningsstadiet är ofta förknippat med mer positiva känslor än överlevnadsstadiet, såsom acceptans, tolerans och medkänsla (både för oss själva och för andra). Dessa känslor kan få fram det bästa i oss såsom altruism gentemot andra, kreativ problemlösning och motståndskraft när det handlar om att hantera utmaningar. Att anpassa sig till motgångar är dock inte samma sak som att återhämta sig från motgångar. Det ger oss ett tillfälligt fönster för att hantera och anpassa oss till hur vis förändras i olika omständigheter. Faran är att vi kan fastna i ett tillstånd av uppgiven hjälplöshet under anpassningsstadiet. För att gå vidare till nästa skede, återhämtning, måste vi lära oss att hantera stressen och utmaningarna i våra nya omständigheter.
Covid-19 har haft en förödande effekt på många människors liv och den globala ekonomin. Men överraskande nog är människor ofta väldigt bra på att hantera stora katastrofer. Kanske beror det på att dessa incidenter är entydiga, problemet är tydligt och vi har inget val i frågan, så våra hjärnor accepterar situationen. Vad vi är mycket sämre på att hantera är de obevekliga små motgångar som sker stegvis över tiden – dropp-, dropp-, droppeffekten av ackumulerade motgångar, utmaningar och svårigheter. Att till exempel vara fast hemma är verkligen ingen katastrof i sig, men hur känns det om vi inte har fysisk kontakt med vår familj, vänner och kollegor på veckor och månader? Det motsatta förhållandet kan också gälla. Att gå och trampa på övriga familjemedlemmar kan vara ok i en vecka eller två, men blir outhärdligt efter flera månader utan något tydligt slut i sikte.
Detta obevekliga tryck kan leda till stress och förvärra underliggande psykiska problem. Stress är kumulativ; det beräknas ta ett par timmar innan effekterna av stresshormonet kortisol lämnar kroppen. Så, vad händer om vår stressknapp trycks in kontinuerligt under dagen? Vi vet att för mycket stress kan försämra vår förmåga att tänka klart och lösa problem. Detta tenderar att leda till överdrivet beteende, större oro, dålig sömn och undermåligt beslutsfattande, vilket ytterligare förvärrar våra nivåer av stress och ångest. Nyckeln till att anpassa sig och hantera sådana motgångar är därför att hantera våra stressnivåer. Några nyckelelement för stresshantering av särskild relevans för våra nuvarande omständigheter diskuteras nedan.
- Avslappning: En av de mest välundersökta och rekommenderade metoderna för avslappning är lugn, stadig andning. Nästan alla avslappningstekniker, som meditation och mindfulness, börjar med att uppmärksamma vår andning. En teknik som rekommenderas av The Human Given Institute kallas “7-11”, där du andas in och räknar till 7 och ut och räknar till 11. Detta uppmuntrar till långsamma, djupa andetag, och den längre utandningen aktiverar vårt parasympatiska nervsystem, vilket utlöser ett avslappningssvar.
- Få tyst på hjärnan: Det finns många andra fördelar med att träna andningstekniker. Att koncentrera sig på andningen gör att vi kan distrahera oss från tankarna och “bruset” i huvudet. Detta hjälper ofta den omedvetna delen av hjärnan att lägga märke till de tystare intuitiva signalerna i vårt huvud som ger oss djupare insikter, kreativitet och lösningar på problem.
- Lägg märke till känslor: Genom att lugna tankarna i huvudet blir det också lättare att lägga märke till känslorna. Känslor är återkoppling från kroppen. Tänk om ledarna i en organisation (hjärnan) ignorerade återkopplingen från sina anställda (kroppen); Vad skulle då hända? De skulle så småningom bli arga, tappa motivationen, sluta eller gå ut i strejk. Samma sak händer i kroppen! Om du inte uppmärksammar dina känslor kommer de att växa sig starkare tills vi så småningom blir sjuka, underpresterar och upplever utbrändhet.
- Skapa nya vanor: Att ta hand om kroppen omfattar också regelbunden fysisk aktivitet, sömn och näring. Vi vet alla att det här är viktigt, men vi har ändå fortfarande svårt att göra det i praktiken. Detta kan vara fallet i tider av förändring och osäkerhet. En anledning kan vara att vi misslyckas med att få dem att bli vanor. I det rådande läget har många av våra vanliga rutiner störts, vilket kan skapa en del oro. Att skapa nya rutiner och vanor är avgörande. Den känslomässiga delen av vår hjärna gillar förutsägbarhet. Vår känslomässiga hjärna är till för att hålla oss säkra och förutse fara. Om den inte kan förutse vad som kommer att hända härnäst kommer den att skicka kemikalier in i kroppen, exempelvis adrenalin, för att hålla oss vaksamma och på alerten. Detta är förstås tröttsamt och ohållbart för hjärnan och kroppen. Förr eller senare blir vi utmattade, irriterade och irrationella. Den goda nyheten är att detta kan åtgärdas genom att skapa rutiner, strukturer och vanor under dagen och veckan som ger vår känslomässiga hjärna tid att vila och återhämta sig.
I mitt nästa blogginlägg kommer jag att diskutera det tredje skedet i thrive-cykeln i relation till pandemin: Hur vi kan återhämta oss efter förändringar och motgångar.
